KG:s nyhetsbrev
Skriv upp dig på KG:s nyhetsbrev här. STÖTTA Klimatgranskaren, swisha valfri summa till: 123 300 10 47!
Jag minns det fortfarande med lite dåligt samvete och en känsla av pinsamhet. Det hände inte många gånger. Men det hände. Ungdomsfesterna som slutade med att vi på småtimmarna gick ut och hittade på hyss. Välte en GB-glassgubbe. Tog oss in på någons trädgård och hoppade på den svarta studsmattan. Pallade äpplen.
Ibland blev vi påkomna. Då sprang vi så snabbt vi kunde, hals över huvud.
I veckan har jag återigen slungats tillbaka till när jag var 16 år. Men denna gång är det Sveriges miljöminister som gjort att jag tvingats återuppleva pinsamheterna i min hjärna.
Det är nämligen Romina Pourmokhtaris eget beteende som gjorde att jag mindes. Hon gjorde nämligen samma sak som 16:åriga Lorentz.
Låt oss ta det från början. För drygt två år sedan valde hon att ingå i regeringen med partier (och stödpartier) som gått till val på att montera ner klimatpolitiken. Detta kände hon väl till.
Därefter har hon, fullt medveten om vilka effekterna skulle bli, genomfört politiken. Det handlar bland annat om kapad reduktionsplikt, kraftigt sänkta miljöskatter och helt slopade bonusar till miljöbilar.
Nu i veckan blev hon granskad. Och inte så lite heller. Hennes eget expertorgan Klimatpolitiska rådet sågar regeringens politik vid fotknölarna. Utsläppen ökar kraftigt som följd av politiken och de små justeringar som regeringen genomför räcker inte långt för att reparera skadorna.
Så vad gör då ansvarig minister Pourmokhtari när Klimatpolitiska rådet vill lämna över rapporten, på samma sätt som de alltid gjort till ansvarig minister?
Hon gör som det 16:åriga ungdomsgänget. Hon lägger benen på ryggen och flyr.
Och inte bara hon. Hela hennes gäng gör samma sak. Inte en enda minister makade sig till rapportsläppet för att ta ansvar för sin politik.
Ska det kunna gå till så? Jag tycker inte det. Det är inte okej att skapa sådan fullkomligt kaos i klimatpolitiken och sen inte ta ansvar för vad man gjort.
Och det är inte heller något litet bus det handlar om. Det handlar om gigantiska utsläppsökningar som äventyrar vår framtida välfärd. Då måste man kunna förvänta sig lite större ansvarstagande än det som tas av tonåringar.
