Svenskarna flyger mindre och Europa formligen kokar av tågsatsningar. Marknaden är glödhet. Ändå är svenska tågresor dyra, krångliga och fungerar illa. Vad är det som sker?
En ny rapport från konsultbolaget Cowis Sverige visar hur illa ställt det är med järnvägssatsningarna i Sverige. Resandet på svensk järnväg har ökat med 46 procent sedan 2005. En ökning som borde välkomnas i den gröna omställningen. Men politiskt har man misslyckats med att möta den ökade efterfrågan. Istället för att investera i järnväg tappar man mark. Antalet kilometer järnväg per capita har sjunkit med 14 procent sedan 2005, visar rapporten. Av de 22 undersökta länderna har bara Irland och Frankrike haft sämre tillväxt av järnväg per capita än vad Sverige har haft.
Anders Wiktorson, Sverige-vd för Cowis tycker att regeringen bör se över möjligheterna till ett konkret bnp-mål för infrastruktur.
– Vår befolkning har vuxit men satsningar på framför allt infrastruktur har inte hängt med. Dessutom har vi en enorm underhållsskuld. Men med det sagt kräver förstås varje enskilt projekt en samhällsekonomisk analys, säger han till DN.
Sverige har de senaste 10 åren satsat omkring 0,72 procent av BNP på infrastruktur. Detta är högre än många andra länder. Problemet för järnvägen är emellertid inte enbart otillräckliga satsningar på infrastruktur. Svenska politiker poserar vid bensinpumpar – och budgeten för infrastruktur används till motorvägar. Sett till antal nybyggda kilometer motorväg per invånare kom Sverige på en sjätteplats.
Det klimatengagemang som många svenskar har riskerar med denna infrastruktur att bli bortkastat. När landet anpassas för bil istället för tåg lär det ge effekter på Sveriges utsläpp.
