Med sin unika – ja, närmast mystiska – livscykel har ålen de senaste åren rönt stor uppmärksamhet. Efter publikationen av den omhuldade boken Ålevangeliet 2019 är allmänhetens intresse för den gåtfulla fisken större än någonsin. Dessvärre uppmärksammas fisken även för något mindre muntert än dess spänningsfyllda 700-milafärd till och från Sargassohavet; ålen är även ställd inför ett allt större hot om utrotning.
När det statliga forskningsrådet Formas i veckan presenterade sin utredning av den svenska förvaltningen av europeisk ål var resultatet nedslående: Förvaltningen underkänns och för lite görs för att stoppa åldöden i svenska vattenkraftverk.
Vid ålens passage över vattenkraftverk dör 70% av de passerande ålarna vilket gör vattenkraftens inverkan till det största bidraget till den svenska åldödligheten. Hela 2,5 ggr större än den för det lagliga ålfisket.
Sedan 2007 finns en EU-förordning som förbinder varje medlemsland att upprätta en ålförvaltningsplan för att främja återhämtningen av ålbeståndet. Men sedan den svenska förvaltningsplanen presenterades 2008 har dödligheten vid nedströms- och uppströms vandring över vattenkraftverk varit i stort sett oförändrad. Läget är nu akut varför rapportförfattarna konstaterar att detta arbete kräver förbättring med ” djärva steg… om det ska finnas någon möjlighet att uppnå̊ målen för ålbeståndets återhämtning”.
Trots uteblivna resultat i att minska denna dödlighet saknas inte effektiva åtgärder; lösningar som tidigare utvärderats med goda resultat finns i form av avledande galler och alternativa flyktvägar förbi turbinerna. I en tidigare kartläggning av Uppdrag granskning avslöjades dessvärre att få fungerande åtgärder implementerats av energibolagen. 2023 valde därtill regeringen att pausa den nationella planen för miljömässig omprövning av vattenkraften som tillsattes 2020 med syftet att få Sverige att klara EU:s ramdirektiv för vatten.
I en intervju med SVT hörs biologen Ingemar Alenäs uttrycka sitt missnöje.
– Regeringens politik går tvärtemot den här tunga utredningens viktigaste slutsats. Konsekvensen blir att ålen utrotas.
Låt oss nu bara hoppas att regeringen väljer att agera efter utredningens slutsatser – så att den 70 miljoner år gamla ålen kan fortsätta att förundra.
