De flesta känner nu för tiden till att regeringen aktivt monterar ner klimatpolitiken. Men färre känner till de dolda makthavare som jobbar för att försena omställningen – bakom kulisserna. Klimatgranskaren ger er topplistan på de hemliga klimatförsenare.
1. Jacob Wallenberg, en av Sveriges mäktigaste industrimän och ordförande i Investor. Har ofta ett finger med i spelet gällande viktiga politiska beslut, oavsett om det gäller vapenexport eller bygge av kärnkraftsreaktorer. Inom klimatpolitiken har Wallenberg varit drivande i att kraftigt öka flygresandet, det mest klimatskadliga av alla transportslag. Han driver den hemliga flyg-lobby-gruppen Connect Sweden, där ett av målen var att fördubbla Arlanda. Så sent som för någon månad sedan skrev Wallenberg en artikel i DN där han bland annat drev att flygande (till skillnad från andra transportmedel) ska vara helt skattebefriat.
2. Jonas Eliasson – lobbyisten som blev mäktig direktör på Trafikverket. Eliasson har en lång karriär inom trafikpolitiken. När han var chef för Stockholms trafikförvaltning motsatte han sig miljözoner för fossilbilar trots att sådana är med och orsakar 1000 förtida dödsfall årligen. Konflikten slutade med att Eliasson fick sparken. Det hindrade inte Trafikverket från att ge honom en av de mäktigaste positionerna inom svensk trafikpolitik – måldirektör. Men innan dess hann Eliasson med att konsulta lite som lobbyist åt fossilbranschen. Bland annat skrev han en rapport åt Stockholms Handelskammare som syftade till att motivera ytterligare en stor motorväg i Stockholm – en väg som han själv sen var satt att ta beslut om i egenskap av direktör på Trafikverket. Klimatgranskaren kunde nyligen avslöja att Eliasson skrivit ytterligare en lobbyist-text – en text som därefter ”råkade” hamna i ett viktigt underlag till regeringen.
3. Jonas Abrahamsson, VD Swedavia. Som VD på ett statligt ägt bolag kanske man bör vara försiktig med opinionsbildning som går emot de statliga klimatmålen. Men det har inte stoppat Abrahamsson. Han har istället en lång historia av att motarbeta flygskatten och andra åtgärder för att ställa om transportsektorn. Han har också länge arbetat aktivt för att Arlanda ska fördubblas, trots att flygplatsen inte ens är i närheten av att slå i sitt kapacitetstak.
4. Daniel Liljenberg, statssekreterare åt Ebba Busch (KD). Som energiministerns högra hand kan man tänka sig att Liljenberg vill uppmuntra billig och fossilfri energi. Men vi undrar om Busch verkligen vet vem hon rekryterade. Liljenberg har nämligen en historia av att aktivt sabotera för utbyggnaden av vindkraft. Som lobbyist på organisationen Villaägarnas Riksförbund ägnade han mycket av sin tid åt att kampanja emot detta billiga kraftslag. Därför är det kanske inte så konstigt att regeringen – under ledning av Busch och Liljenberg – på punkt efter punkt försvårat för vindkraften i Sverige.
5. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på SvD. Lifvendahl är inte alltid själv den som håller i pennan när klimatpolitiken ska göras ner. Men hon är ytterst ansvarig för det som skrivs på Sveriges mest fossila ledarsida. Det ligger till exempel på hennes axlar att försvara varför SvD gång på gång låter den kända klimatskeptikern Bjørn Lomborg härja fritt i spaltmetrarna med förvillande argument. Hon behöver även svara för att ledarsidan gång på gång attackerar den gröna industrirevolutionen som sker i norra Sverige. Hon ansvarar även för när Lena Andersson skriver direkt klimatförnekande krönikor. Än så länge verkar hon skita i allt detta ansvar, under hennes ledning är SvD Ledare en klimatförvillande sajt.
Photo by Chris LeBoutillier on Unsplash
