Jag kan inte påstå att jag är överförtjust i idén om konsumentmakt. Rättning: Jag hatar idén om konsumentmakt. Jag hatar idén om att politiker skakar av sig ansvaret för smutsiga industrier för att ”det är upp till konsumenten”. Jag hatar att kisande läsa pytteliten text på jordnötspåsarna för att ta reda på om de innehåller palmolja, barnatårar eller någon annan skit. Jag hatar att makt ska fördelas utifrån ekonomiska förutsättningar.
Regeringen däremot, de tycker att konsumentmakt är kanon. Så toppen att medborgarna inte behöver ha någon annan makt. I alla fall inte i klimatfrågan. Klimatmål som har röstats fram med vår parlamentariska makt är inte i närheten av att bli verklighet. Demonstranter som nyttjar sin demokratiska makt utmålas som extremister.
I semestertider tar jag min lilla, lilla spillra av makt och avstår från att flyga. Nu till plot twisten i mitt hat mot konsumentmakten; den verkar ju, i fråga om just flyg, fungera. Flygindustrin går på knäna i Sverige. Efter pandemin flyger svenskarna mindre än innan. Det beror, enligt forskare, åtminstone delvis på att människors attityd till flygande har förändrats.
En katastrof för regeringen! Konsumentmakten var en snuttefilt åt oss klimatfanatiker för att vi skulle hållas sysselsatta med att läsa innehållsförteckningar. Den var ju naturligtvis aldrig tänkt att påverka verkligheten! Regeringen vägrade acceptera effekterna av konsumtionsmönstret. I vårbudgeten gavs en miljard i riktat stöd till flyget, tio gånger mer än vad som satsades på klimatet.
Den konstgjorda andningen räckte inte. Inrikesflyget minskade med 20 procent i juni i år, jämfört med samma period förra året. Vafalls? Det här har regeringen inte godkänt? Föga förvånande kommer ett förslag om att halvera flygskatten, eller eventuellt slopa den helt. Skatt kan man gärna betala på lön, bostäder och mat, men flyget ska plötsligt vara helt obeskattat. Ryanairs VD utlovar en dubblering av antalet flygresor om flygskatten tas bort, en ökning på 4-5 miljoner passagerarsäten.
Samtidigt är den politiska hanteringen av järnvägen bara styvmoderlig om man syftar på Askungens styvmoder. Svensk järnväg har en underhållsskuld på 62 miljarder kronor. I veckan kom nyheten att det uppskattade nattåget mellan Göteborg och nordliga Sverige läggs ned, på grund av bristande satsningar från regeringen.
Regeringen kompenserar bort konsumentmakten med sina politiska muskler. Jag blir rasande. Det enda jag hatar mer än att bara ha konsumentmakt är att inte ens ha konsumentmakt. Och jag är inte ensam. Nästan 10 000 personer har skrivit under Klimatgranskarens namninsamling för att rädda flygskatten.
Konsumentmakten är i grunden ojämlik och otillräcklig. Men jag trodde ändå att jag hade den. Nu är myten om konsumentmakten död: Regeringen hade inte räknat med att svenskarna kunde testa den.
