Situationen för Östersjöns fisk är akut, och 2024 har identifierats som ett ödesår för fisken. Kollapsen som har setts i torskbeståndet hotar nu även sillen. Den absoluta lejonparten av fisket, nittio procent under 2021, utgörs av trålning.
Problemet är inte nytt. Redan 2003 uppmärksammades att många fiskarter hotades av trålningen. 2004 fattades därför ett beslut om att trålgränsen skulle flyttas längre ut från kusten, så att större kustnära havsområden fredades från den aggressiva bottentrålningen. Resultatet? Enligt en granskning från Sveriges Natur blev effekten på många platser det motsatta: Trålgränsen flyttades ännu närmare kusten.
Sedan dess har industritrålarna fortsatt dundra fram över havsbottnarna. Även många svenska yrkesfiskare har reagerat: 2022 skrev Fiskeriverkets tidigare GD Axel Wenblad i Dagens arena att trålfiskeförbud borde införas i Östersjön.
Nu stundar det EU-val som kan avgöra fiskens framtid. Är det dags för regeringen att agera för Östersjön? Eller att ge sken av det?
På pressträffen 4 juni presenterade klimatminister Romina Pourmoukhtari vad alla väntat på: Ministern meddelade att ”regeringen har bestämt att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil”. Problemet? En närmare titt visar att förslaget inte finns i den proposition som lagts fram. Man föreslår i själva verket ”permanenta regleringar”, utan att specificera hur regleringarna ska se ut.
En som har varit kritisk är tidigare miljöminister Isabella Lövin (MP). Hon anser att pressträffen var vilseledande:
– När man ser i propositionen är det uppenbart att klimat- och miljöministerns väldigt tydliga budskap att det ska förbjudas inte står i propositionen, säger hon till TT.
