Regeringen tycker om att prata beredskap. Sverige gick med i Nato, och bröt över 200 års neutralitet, utan större diskussioner. Försvaret ska få ett tillskott på över 170 miljarder fram till 2030. I brevlådan kommer en ny broschyr som talar om för oss vad vi ska göra om kriget eller krisen kommer. Jag bunkrar knäckebröd och lär mig Hesa Fredriks signaler. Ändå känner jag mig inte helt trygg.
I SVT:s 30 minuter förra veckan påstod landsbygdsminister Peter Kullgren att svenskar inte kan sänka sitt intag av kött eftersom det skulle försämra svensk livsmedelsberedskap. Jag blev nyfiken. Jag mailade Kullgrens pressekreterare och försökte få ut ministerns underlag, utan svar.
Istället hittade jag en rapport från SLU. Slutsatsen? God livsmedelsberedskap är motsatsen till Kullgrens politik. Författarna menar nämligen att den viktigaste åtgärden för god beredskap är en övergång till fossilfritt lantbruk. Inom animalieproduktion är det helt centralt att djuren betar ute. Kullgrens prat om livsmedelsberedskap framstår som ett skämt. Utsläppen från jordbruket minskar knappt alls och partiet driver slopat beteskrav.
Nato har också synpunkter på Sveriges beredskap. Direkt efter Sveriges inträde kom kritik mot den förfallna järnväg som inte på långa vägar lever upp till NATO:s krav. Ändå fortsätter regeringen att bortprioritera järnvägen. Med nuvarande takt kommer det ta 350 år att beta av underhållsskulden. Tidögänget älskar säkerhetspolitik. När det handlar om att få handla häftiga vapen med USA. Säkerhetspolitik som överlappar med grön politik? Inte lika kul, tycker Kristersson.
Och beredskapen för själva klimatkrisen då? För den som faktiskt tror på stundande klimatförändringar är behovet av internationell solidaritet uppenbart. Regeringen har, trots globala extremväder och varmare klimat, valt att inte öka klimatbiståndet. Det här är inte enbart en moralisk fråga. Klimatkatastrofer är oförutsägbara och slår ojämlikt. Mycket tyder på att andra länder än Sverige kommer att drabbas hårdare – men tänk om vi har fel? Tänk om Sverige drabbas hårdare av extremväder än vad vi har trott? Världen står inför ett hittills okänt hot. Det enda rimliga är att på förhand enas om högt internationellt bistånd till de som påverkas mest.
Rörelsen Extinction Rebellion har gjort en egen broschyr: ”När klimatkrisen kommer”. Att en sådan broschyr skulle komma från Tidögänget vore otänkbart. Men även bland oppositionspartierna är det tyst om beredskap för klimatkrisen. Idag verkar debatten om beredskap ha ett enda syfte: Att, på mycket lösa faktagrunder, motivera Tidögängets klimatskadliga politik.
Beredskap får inte handla om enbart bomber och automatvapen. Det måste framför allt handla om resten. Närproducerad mat, tåg och internationellt klimatbistånd. Sjukvårdspersonal som inte går på knäna redan i fredstid. Biologisk mångfald för att minska sårbarheten i våra ekosystem. Och mycket, mycket mer. Det är dags att lägga beredskapsfrågan i händerna på några andra än klimatförnekarna.
