Ett informellt nätverk av över 60 klimatengagerade tjänstepersoner har vuxit fram inom 18 olika svenska myndigheter sedan slutet av 2023.
Några myndigheter är SMHI, Folkhälsomyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Trafikverket, IVO, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Läkemedelsverket, Malmö universitet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Gymnastik och idrottshögskolan (GIH) och Karolinska institutet, det rapporterar Dagens Nyheter.
Inom nätverket stöttar folk varandra i arbetet kring att lyfta klimatfrågan inom det offentliga. Men engagemanget sker i skuggan av en växande rädsla.
Flera deltagare uppger att de fruktar repressalier från arbetsgivaren och undviker att prata om klimatfrågor på jobbet – av rädsla för att stämplas som aktivister. Det politiska läget och den hårda tonen mot klimatprotester har förstärkt oron. Tyvärr finns det goda skäl till oro.
Klimatgranskaren har tidigare intervjuat ”Anna” och rapporterat om hur hon fick sparken från Energimyndigheten på grund av hennes engagemang i klimataktivistgruppen Rebellmammorna. ”Anna” gick senare ut med sitt riktiga namn, Marie, i en intervju med Dagens ETC.
Facket ST har valt att stämma staten, eftersom Energimyndigheten i Maries fall menat att förespråkande av civil olydnad inte är förenligt med ett säkerhetsklassat jobb. Enligt ST strider det mot grundlagen, eftersom det i så fall innebär att alla som ställer sig bakom politiska partier som i vissa fall förespråkar civil olydnad – diskvalificeras från sådana tjänster.
Rebellmammornas aktivistmetoder består dock av tal och sångcirklar. På ”Overshoot Day” år 2024 stickade dem en över fyra kilometer lång halsduk för klimatet.
På grund av det ökande hotet mot klimataktivister har den svenska regeringen fått kritik av FN-sändebudet Michael Horst:
– Sådana fall kan få en avskräckande effekt för dem som skulle vilja delta i fredliga miljöprotester. Det är något som måste tas på allvar, rätten att protestera är som helhet hotad.
Flera i det informella klimatnätverket har även de redan utsatts för repressalier i sitt arbetsliv på grund av sitt engagemang.
– Jag blev plötsligt omplacerad till en sämre tjänst. För mig var det tydligt varför. Jag hade strax innan ställt krav på att vi behöver lyfta klimatet högre utåt och att vi måste följa vår egen resepolicy och flyga mindre, säger en tjänsteman.
När DN kontaktar de offentliga arbetsgivarna säger flera av de offentliga arbetsgivarna att de förstår och delar oron över klimatkrisen. Vissa lyfter också tveksamheter. Men en forskare i nätverket tycker inte jobbet är oförenligt med klimataktivism, tvärtom:
– Det jag gör på min fritid är egentligen bara det som ingår i vår arbetsbeskrivning: forskningskommunikation men med lite andra metoder. Men jag är inte bara forskare, jag är också mamma. Jag ser det som mitt moraliska ansvar att agera.
Två andra tjänstemän ifrågasätter regeringens och myndigheternas argument:
– Att lyfta att vi ska agera mer efter vad vetenskapen säger borde inte någon kunna se som partiskt. Vad är man då partisk för? Barnens framtid? säger en tjänsteman från Folkhälsomyndigheten.
– Jag tror inte ens att någon på riktigt tror att vi skulle utgöra ett säkerhetshot. Utan att det handlar om att signalera politiskt för att skrämma till tystnad, säger en annan myndighetsanställd. Men det är otroligt allvarligt, den signalen. Alla vet att det inte är vi som är hotet – tvärtom.
Foto: XR, Flickr
