Klimatgranskaren pratar med klimataktivisten som i DN kallas Anna. Hon har nyligen fått sluta på Energimyndigheten. Historien hon berättar saknar knappast spektakulära inslag, och är enligt Anna långt ifrån över.
Innan hon ens hade hunnit byta titel på sin linkedin-sida, kontaktade han henne där. Han hade gjort sin research och visste precis vem hon var. Mannen, hennes företrädare på posten, kontaktade henne sedan på olika sätt och berättade hur hon borde sköta sitt jobb. Hennes chefer sade åt henne att ignorera honom, vilket hon också gjorde.
Men han gav sig inte. Via sms och andra kontaktvägar hade han synpunkter på arbetet. Han meddelade att Anna dagligen måste diarieföra allt hon gjorde, för ‘de’ skulle senare granska hennes arbete. Om hon inte agerade ‘rätt’, skulle det kunna få ”oöverblickbara konsekvenser”. Hon upplevde honom som hotfull, och besvarade inte hans sms. Han skröt även om sina kontakter med bland annat Ebba Busch, Elisabeth Svantesson och Carl-Oskar Bohlin. Vid flera tillfällen försökte han ringa henne, telefonsamtal som hon tryckte bort.
Men Annas föregångare är ingen man trycker bort så lätt. Som ”visselblåsare” har han skrivit åtskilliga artiklar och en bok om Energimyndighetens påstådda oduglighet. Boken handlar om ”varför han valde att säga upp sig” enligt hans egen X. Att myndigheten fråntog honom hans säkerhetsprövning på grund av ovarsam hantering av känslig information och humörsvängningar ges inte mycket fokus.
Kvinnan vi kallar Anna tog i oktober över som gassamordnare. Det har nu gått ett par dagar sedan hon fick lämna Energimyndigheten. Hon är i en svår situation. Den provanställning på Energimyndigheten som skulle ha gått över till fast anställning sades upp en och en halv vecka innan den löpte ut. Varför? För att hon suttit i en ring med andra mammor och uttryckt oro över klimatförändringarna.
Engagemanget i gruppen Rebellmammorna var ingen hemlighet, hon hade det till exempel helt öppet på sin facebooksida. Samtidigt har hon varit väldigt tydlig med vad som är hennes yrkesroll och vad som är hennes privatliv.
– Jag har tystnadsplikt på Energimyndigheten och har varit väldigt mån om den, säger hon till Klimatgranskaren. Jag har suttit med andra mammor och uttryckt oro för mina barns framtid, och alla barns framtid. Det är något jag har gjort under min fritid. Och det är något som jag har rätt att göra under min fritid.
Rebellmammorna är en politiskt obunden grupp som genomför lugna och känslosamma manifestationer. Ofta är upplägget att man bildar en cirkel för att sjunga och hålla tal.
Under provanställningen på Energimyndigheten hade hon suttit med i den så kallade mammaringen en gång. Men det räckte som tändande gnista för det mediadrev som blåste upp. På påskmåndagen skickade hennes föregångare skärmdumpar av hennes privata Facebook-sida till hennes chefer. En artikel i tidningen Fokus, skriven av en tidigare reporter på högerinriktade tidningen Bulletin, satte igång en medial storm kring Anna.
Rebellmammorna utmålades som farliga, i egenskap av systergrupp till den större rörelsen Extinction Rebellion. Delar av gruppen genomför mer kontroversiella aktioner än Rebellmammorna, och tillämpar fredlig civil olydnad.
– Om gassamordnaren umgås med personer som är intresserade av att sabotera infrastruktur blir detta en enorm risk för rikets säkerhet och även för andra länder, sa Annas föregångare till Fokus.
”Sånt här ska helt enkelt inte få hända” skrev Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, på X. Han la till att han samma kväll ringde upp Energimyndighetens generaldirektör. Det är inte en oproblematisk sak att göra för en minister. Enligt svensk lag är ministerstyre, det vill säga att en enskild politiker bestämmer vad en myndighet ska göra, inte tillåtet.
Dessa drastiska utspel gjordes trots att både SÄPO och Energimyndigheten hade gjort en helt annan bedömning.
– SÄPO måste hela tiden ha vetat om mitt engagemang utan att tycka att det var ett problem, säger Anna, det var ju så öppet.
Det är inte första gången klimataktivister används som skrämselpropaganda. I höstas JO-anmäldes Ulf Kristersson efter att ha hänvisat till Extinction Rebellion som ett säkerhetshot i samband med ett öppet klimatmöte. Den enda anmälda klimataktivisten till mötet var en pensionerad civilingenjör som ville ställa frågor om betongbranschens framtid.
– Jag hade inga planer på att vara ett säkerhetshot, sade 70-årige Ola Gabrielson till DN då.
Nu har DN pratat med poliskommissarie och dialogpolis Fredrik Dahlgren angående de klimataktivistiska grupperna:
– Vi har i många år haft olika grupper av klimataktivister som manifesterat i flera delar av Sverige. Men det är ingen av dem som varit våldsamma, utan man har på sin höjd använt civil olydnad. Vad gäller just Rebellmammorna skulle jag säga att de är ytterst, ytterst fredliga. Det de gör är att sätta sig på marken eller gå en liten sväng – de brukar inte våld.
För Anna som avskedats från Energimyndigheten liknar situationen en katastrof. Hon är ensamstående mamma och har utan förvarning förlorat sin inkomst. Från arbetsgivaren har inget annat stöd erbjudits än psykologkontakt.
– Jag har inte tid att prata med någon psykolog, säger hon. Jag måste söka jobb, vara mamma och hantera ett enormt mediadrev.
Även för Energimyndigheten är skadan stor. Kollegorna är chockade och undrar hur de ska kunna locka någon till en position där man blir behandlad såhär. En position som dessutom kräver helhetssyn, där förståelse för klimatkrisens konsekvenser är en nödvändighet för att kunna göra ett bra arbete. Efter drevet har medarbetare fått nedlåtande kommentarer.
– Det riskerar att förstärka en tystnadskultur som redan är ett problem på många myndigheter. Anställda vågar inte engagera sig i klimatfrågan, eller så vågar de inte stå för att de engagerar sig, säger Anna till Klimatgranskaren.
– De är rädda för repressalier. Man riskerar att uppfattas som en jobbig person om man talar om det brådskande behovet av grön omställning kopplat till klimatkrisen, trots att det är hela myndighetens stora uppgift.
Samtidigt talar hon varmt om myndigheten. Hon blev oerhört ledsen när cheferna signalerade att hon hade bidragit till att skada myndighetens förtroende. Ändå skyller hon inte i första hand på den tidigare arbetsgivaren.
– Cheferna har betett sig klumpigt, men det är väldigt tydligt att de har agerat i panik, säger hon. Hon menar att myndigheten måste agera. För det här var inte en enskild händelse, utan en del av ett större problem.
– Energimyndigheten måste vara proaktiva och ha en tydlig handlingsplan för hur man tar ansvar för och skyddar sina anställda. Statligt anställda, även de som är säkerhetsklassade, har all rätt att engagera sig och uttrycka sig på sin fritid. Vi har fri åsiktsbildning i Sverige. Det här kommer att hända igen, säger hon.
– Väldigt många har kompetens och bakgrund för att förstå klimathotet, och myndigheten är helt beroende av att anställda förstår tidsaspekten i det. Och de har all rätt att engagera sig för en bättre framtid, de ska inte behöva riskera repressalier för det.
