Att vara ordförande för EU är ingen lätt uppgift. Vilken roll Sverige kommer ta under de kommande sex månaderna återstår att se, men stordåd är föga troligt. För ordförandelandets möjligheter är begränsade. Men vad kan vi förvänta oss?
Ordförandelandets uppgift är att driva EU:s politiska dagordning framåt. Under halvåret som följer kommer det vara en svensk som håller i klubban för de dryga 2 000 mötena i Sverige, Bryssel och Luxemburg. Vi kommer sätta dagordningar, lägga prioriteringar och driva fram kompromisser tillsammans med andra medlemsländer som för förhandlingarna framåt. Tidigare svenska ståndpunkter spelar mindre roll, när ordförandelandet förväntas vara en neutral medlare.
Att ordförandelandet intar en mer neutral roll än övriga 26 medlemsländer är avgörande för att driva förhandlingarna framåt. Sättet Sverige kan påverka vilka frågor som prioriteras är snarare hur mycket tid och hur många möten som läggs på de frågor vi vill prioritera. Det som påverkar vad ett ordförandeskap lyckas med är förberedelser, alliansbyggande, prioriteringar, omvärldshändelser och vilken roll landet intar.
I den kommunikation som regeringen haft kring ordförandeskapet pekar man ut fyra prioriteringar: säkerhet, konkurrenskraft, energi och demokrati. Noterbart är att man som så många gånger förr klumpar ihop den gröna omställningen med energifrågan.
Därutöver är frågan om regeringen kommer vilja plocka de lägst hängande frukterna, där många klimatförhandlingar har kommit en bra bit. Eller kommer de välja svårare nötter att knäcka, som exempelvis migrationspakten som säkert Sverigedemokraterna vill. Kort och gott – kommer regeringen välja frågor där de är överens med SD, eller där många medlemsländer är överens med varandra. Kommer de föredra lugn och ro i regeringskansliet eller i Bryssel?
Klimatet - vad ligger på bordet?
Det gick kalla kårar genom klimatkommissionär Frans Timmermans när den nya regeringen tillträdde. EU:s klimatpaket behöver komma på plats innan det svenska ordförandeskapet, annars riskerar vi ett förlorat halvår, menade EU-kommissionären. Sagt och gjort. Det tjeckiska ordförandeskapet la i en ny växel och stora delar av EU:s klimatpaket Fit for 55 förhandlades klart i december.
Framgångsrika förhandlingar om respektive lagförslag kan få EU att överträffa sina klimatmål, och istället närma sig Parisavtalets mål. Men för att det ska vara möjligt behöver ministerrådet och EU-parlamentet bli klara med sina förhandlingar snabbt. Och det är ordförandelandets uppgift att jämka samman de ofta vitt skilda positionerna till ett förhandlingsresultat.
Men vad återstår av klimatpaketet? Efter att rådet och parlamentet i slutet av december enades om de tätt sammanknutna utsläppshandeln, sociala klimatfonden och klimattullarna återstår ett antal viktiga lagar för Sverige att färdigställa.
Reduktionsplikten
Den svenska modellen för att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel – reduktionsplikten – finns även på EU-nivå. Regeringen har i valrörelsen lovat att sänka den svenska nivån av inblandning till den lägsta tillåtna nivån inom EU. Problemet är bara att EU just nu omförhandlar reduktionsplikten inom det så kallade förnybartdirektivet. Sänker regeringen nivån till dagens miniminivå 6 procent, kommer de antagligen minst behöva fördubbla nivån om bara något år. Dessutom kommer 2027 ett nytt utsläppshandelssystem att införas som bland annat rör transportsektorn. Förslaget kommer ge ökade bränslepriser – särskilt om reduktionsplikten sänks.
Med tanke på regeringens hantering av reduktionsplikten på hemmaplan, kommer man med trovärdighet kunna sköta förhandlingarna i EU? Tveksamt.
Utöver förnybartdirektivet ligger även reduktionsplikt för sjöfart respektive flyg på Sveriges bord. Även energiskattedirektivet (som bland annat innehåller beskattning av flygbränsle – äntligen!), energieffektiviseringsdirektivet och en förordning om laddinfrastruktur skulle kunna förhandlas klart under Sveriges sex månader med ordförandeklubban.
Höjda klimatmål
EU-kommissionen räknar med att ett färdigförhandlat klimatpaket kommer leda till att EU överträffar sina klimatmål. Inför FN:s klimattoppmöte COP27 kunde Frans Timmermans meddela att man nu siktar på att minska utsläppen med 57 procent till 2030. Siffran lär öka i takt med att förhandlingarna slutförs. Kommissionen har lovat att presentera en ny klimatplan (NDC) till FN när allt är klart. Skulle det vara så att detta sker under det svenska ordförandeskapet kan vi förvänta oss en väldigt stolt regering, som (kanske inte helt korrekt) kommer ta åt sig äran för denna ambitionshöjning.
Skogen – en svensk röd linje?
Men det är mer än klimatpaketet som hamnar på regeringens bord. Totalt är det ett 50-tal lagstiftningsfiler inom miljö- och klimat som Sverige ska försöka ro i hamn. Ett förslag som hamnar på Sveriges bord är förslaget om bindande mål för restaurering och återställande av skadad natur. Sveriges tidigare position från november urvattnar kraftigt förslaget, som man menar hotar skogsindustrin. Med stor sannolikhet kommer Sverige vilja skjuta förhandlingarna på nästkommande ordförandeskap.
Självklart kommer även Rysslands invasion av Ukraina dominera det kommande halvåret. Som sig bör. I tider av energikris, livsmedelskris och ekonomisk kris har dock klimatförslag ofta varit i skottgluggen för konservativa krafter. EU-kommissionen har framgångsrikt stått upp för EU:s gröna giv och klimatet. Men det hade inte varit möjligt utan stöd från ordförandeländerna. Nu kan vi bara hoppas att Sverige kommer göra detsamma.
Joakim Söder har jobbat tre år i Europaparlamentet men studerar nu statsvetenskap
