EU:s klimattullar (som kallas CBAM) är ett initiativ för att bekämpa klimatförändringar och samtidigt skydda europeiska företag från konkurrens från länder med mindre strikta klimatregler, som exempelvis Kina.
Klimattullarna ska alltså jämna ut spelplanen genom att lägga en koldioxidavgift på importerade varor från länder med mindre strikta utsläppsregler. Poängen är alltså dubbel: att skapa incitament för länder som Kina att införa tuffare klimatpolitik (och därmed slippa tullarna) och samtidigt göra så att Europeiska företag slipper konkurreras ut.
I ett uppmärksammat beslut från veckan har Ulf Kristersson (M) tillsammans med övriga konservativa partier i EU slagit fast att man vill skjuta fram klimattullarna två år. Beslutet motiveras med att det ska ”skapa andrum” för europeiska företag, men kan alltså få precis motsatt effekt.
Mycket riktigt protesterar nu den europeiska stål- och cementindustrin mot de konservativa partiernas utspel. Företagen vill absolut inte att klimattullarna skjuts upp. De varnar i stället för att ett sådant beslut skulle innebära ett ”koldioxidläckage” när länder med lägre klimatkrav kan konkurrera på osunda villkor.
Magnus Nilsson, expert på EU:s klimatpolitik, förklarar på Linkedin varför kravet från de konservativa är missriktat:
”CBAM innebär förvisso omfattande rapporteringskrav, men dessa riktas enbart mot företag som importerar särskilt klimatbelastande, relativt obearbetade produkter till unionen, som till exempel stål och cement […] Hur tänkte Ulf Kristersson när han gav grönt ljus till manifestet?”
Ja, i praktiken kan kravet leda till att ett av de mest effektiva verktygen för att minska Kinas utsläpp görs obrukbart.
Vi har tidigare rapporterat om hur SD röstat nej till denna och liknande reformer.
Foto: News Ãresund – Johan Wessman
