När Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) återuppstod i sociala medier efter omfattande kritik om långvarig otillgänglighet, var det flera som satte kaffet i halsen. Inte bara var krishanteringen märklig, för den vakne fanns det mer att häpnas över.
I inlägget som lades upp på både Instagram och Linkedin sågs ministern plocka ostron i Grebbestad och Kosterhavets nationalpark på västkusten. Detta skedde i samband med en intervju i livsstilsmagasinet Di Weekend, ett intervjutillfälle som miljömedia inte fick följa med på. I texten till inlägget skriver ministern att hon vid besöket, och i intervjun, fick möjlighet att fokusera på “en fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat – havsmiljöfrågorna”.
Som Klimatgranskaren tidigare rapporterat om togs majoriteten av kritiska frågor bort i kommentarsfältet till detta inlägg, och flera konton shadowbannades. Däribland en av Klimatgranskarens skribenter. Shadow ban innebär att enbart den som kommenterar kan se sin kommentar, den är dold för alla andra. För att kommentarsfältet inte skulle se allt för rensat ut fick två kritiska frågor ligga kvar. En av dem handlade just om havsmiljön:
Låt oss ta det från början.
I miljöbudgeten för år 2023 minskar regeringen anslagen för skydd av- och åtgärder för värdefull natur med 1,5 miljarder kronor. Även budgetposten åtgärder för havs- och vattenmiljö minskar med 310 miljoner kronor (mnkr), från tidigare regerings 1580 mnkr till 1270 mnkr.
För Västkuststiftelsen innebär det ett halverat stöd. Västkuststiftelsen arbetar med naturvård och friluftsliv i Västsverige. De städar stränder, bekämpar invasiva arter och håller lederna tillgängliga för de som vill uppleva den vackra kusten ut mot Västerhavet. Det minskade stödet resulterar i att de får dra i nödbromsen för flera planerade naturåtgärder. Bland annat till skötsel av ett nytt naturreservat i Gåsevik. Till SVT beskriver Mattias Lindholm, naturvårdschef på Västkuststiftelsen, att det var som att mattan drogs bort under deras fötter.
Och han är inte ensam. I en enkät från TT uppger samtliga av de 18 svarande länsstyrelserna att ambitionsnivån måste sänkas på grund av nedskärningarna. Nedskärningarna möter också stark kritik från en rad organisationer, däribland Svenska Turistföreningen, som till och med startar ett upprop för att få Tidöpartierna att tänka om.
Utöver natur- och rekreationsvärden skapar anslagen sysselsättning över hela landet hos entreprenörer, miljökonsulter och myndigheter. Enligt Claes Svedlindh, chef för naturavdelningen på Naturvårdsverket, innebär nedskärningarna att cirka 1 000 årsarbetstillfällen försvinner under året, varav många finns bland entreprenörer på landsbygden.
En av dem är Johan Eyssen som jobbar med strandstädning och bekämpning av invasiva arter. I en film på Instagramkontot för den berömda Miljödepartementetskylten, som sedan regeringens nedläggning av myndigheten lever ett eget liv i exil, vittnar Eyssen hur ministerns nedskärning drabbar just de miljöer hon påstår sig värna. Med de bestövlade fötterna i havet och händerna fulla av skräp berättar han:
– Det som har hänt nu är en katastrof. Det fylls på plast varje dag i naturhamnar och hamnar, och många djur dör. Istället för att minska anslagen skulle jag, om jag vara miljöminister, öka dem – såklart – det här är en katastrof.
Men redan i vårändringsbudgeten för 2023 kommer nästa käftsmäll för havet. Havsmiljöpropositionen som aviserats under hösten stryks. En enig miljömålsberedning med representanter för samtliga riksdagspartier föreslog 2020 att varje regering skulle lägga en havsmiljöproposition varje mandatperiod. Men i regeringens vårändringsbudget som överlämnades till riksdagen var pengarna borta.
Kritiken hopar sig
Svenskarna värdesätter naturen, havet och sjöarna högt. Frågan är om regeringen hade väntat sig kritik från så många olika håll. I budgetpropositionen för 2024, som lades fram nu i höstas, återställer regeringen en liten del av sina tidigare nedskärningar. Ca 500 mnkr extra till naturskydd och 100 mnkr till havsmiljö. Men trots att både anslagen till värdefull natur och havsmiljön fortfarande ligger kraftigt back sedan klimatministern intog posten, presenteras de båda som satsningar. Något som kan tyckas vara politisk greenwashing i sin renaste form.
I oktober händer det som inte får hända. Fartyget Marco Polo går på grund två gånger i Pukaviksbukten utanför Karlshamn och läcker ut tiotusentals liter olja. Kustbevakningen, i samarbete med kommun och länsstyrelse och med uppbackning från hemvärnet, sliter hårt för att få bort oljan ur vattnet. Fåglar dränkta i olja tvättas rena av djurvänner. Snabbt reser Pourmokhtari med kollegan Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, ner till olycksplatsen. Framför media beklagar de tragedin. Men månaden innan har de sänkt anslaget till sanering i budgetpropositionen. På frågan om regeringen avser att stötta med mer resurser svarar Bohlin att de anser att det inte behövs. Miljöorganisationen WWF delar dock inte ministrarnas bedömning utan går in med en kvarts miljon kronor donerat av deras Östersjöfaddrar.
Som om havet inte fått nog kommer regeringen samtidigt med nästa svek mot det marina livet. Denna gång rör det fisket.
Experter och miljöorganisationer har länge varnat för att strömmingen i Östersjön är nära kollaps efter många års överfiske. Och med strömmingen kollapsar hela ekosystemet. Därför föreslår EU-kommissionen en drastisk minskning av fångstkvoterna. Men istället röstar Sverige tillsammans med en majoritet för fortsatt höga kvoter. För strömming i Bottenviken blir kvoten 55 000 ton. Där hade kommissionen föreslagit 1 000 ton, och det enbart som bifångst.
I december kommer även dåliga nyheter för ålen. Under julledigheten publiceras regeringens nya uppdrag till de olika myndigheterna – de så kallade regleringsbreven. För ålens del sker nu en kursändring mot tidigare regeringars politik, något som Altinget rapporter om. Nu ska nya tillstånd plötsligt kunna ges för kommande generationer ålfiskare. Beskedet kommer i en tid då forskare och miljöorganisationer menar att det måste ske ett omedelbart stopp av allt ålfiske, om arten ska ha en chans att överleva.
Utöver att underblåsa själva fisket har regeringen också pausat den miljöprövning som pågår av den svenska vattenkraften. Miljöprövningen syftar bland annat till att skapa fler passager för fiskar, inte minst ålar, för att öka den biologiska mångfalden. Idag är vattenkraften en av de stora bovarna vad gäller utrotningen av ålen.
Stränderna hotade
I regleringsbrevet som rör Naturvårdsverket finns ytterligare en dålig nyhet för havsmiljön. Där har klimatministern kapat bort en hel miljon från den ideella organisationen Håll Sverige Rent. Förra året kapades fem miljoner från samma pott.
Enligt organisationens hemsida går verksamheten ut på att samla kunskap, driva opinion och ta fram konkreta verktyg och lösningar för att stoppa skräpet. Bland annat arrangeras stora skräpplockardagar då svenska skolelever engageras för att hålla stränder och naturområden fria från plast och annat skräp.
Stränderna hotas inte bara av ökad nedskräpning. I december öppnar Tidöpartierna upp för slopat strandskydd. I en debattartikel i SvD presenterar Pourmokhtari, tillsammans med Mattias Karlsson (SD), Andreas Carlson (KD) och Elisabeth Svantesson (M), förslag om att strandskyddet helt och hållet ska slopas vid mindre vattendrag, dammar och återskapade våtmarker. Och i andra kustnära områden ska kommunerna ges möjlighet att upphäva strandskyddet.
Strandskyddet är inte bara viktigt för allmänhetens tillgång till naturen utan också centralt för fungerande ekosystem. I en rapport från 2022 betonar Naturskyddsföreningen hur strandzonerna spelar en nyckelroll för bevarandet av artrikedom. Kustnära bevarade miljöer har även setts skydda mot negativa effekter av klimatförändringar. Översvämningar dämpas eller förhindras. Växter som lever längs kustlinjen fungerar som ett naturligt filter för miljögifter och andra föroreningar som annars spolas ut i vattnet i samband med skyfall. Att jävlas med strandskyddet rimmar illa för någon som påstår sig värna naturen i allmänhet och havsmiljön i synnerhet.
Nej, om det är så här illa Pourmokhtari behandlar sin hjärtefråga kanske det inte är så konstigt att övrigt miljö- och klimatarbete går åt helt fel håll med slaktad miljöbudget och ökade utsläpp för första gången på 20 år. Vi kan bara hoppas att ministern agerar annorlunda kommande år och tar sina ministerkollegor hårt i örat. Läget för havet är allvarligt och skutan måste vända NU. Helst redan igår. Utan friska och välmående vatten – inget liv.
